Askglasyr
Askglasyr är en keramisk glaseringsteknik där träaska används som en primär komponent i glasyren. Metoden har använts flitigt i östasiatisk keramik och spelat en viktig roll i utvecklingen av traditionell japansk keramik.
Träaska innehåller mineraler som kalcium, kalium och kiseldioxid som kan smälta vid höga temperaturer och bilda en glasartad yta på keramiska kärl. Keramiker kan framställa askglasyrer genom att samla aska från bränt trä, tvätta och sikta den, och blanda den med lera eller andra glasyringredienser innan den appliceras på keramiken.
I vedeldade ugnar kan askglasyr också förekomma naturligt. Under långa bränningscykler sätter sig aska som bärs av lågorna på keramikens ytor. När ugnen når höga temperaturer smälter askan och bildar naturliga glasyravlagringar. Dessa effekter är särskilt karakteristiska för traditionella bränningsmetoder som vedeldning, särskilt i anagamaugnar.
Askglasyrer producerar ofta mjuka gröna, bruna eller bärnstensfärgade toner och kan skapa texturerade eller böljande ytor beroende på hur glasyren smälter under bränningen. Resultaten påverkas av många faktorer, inklusive askans sammansättning, bränningstemperaturen och keramikens placering inuti ugnen.
Askglasyr har historiskt sett förknippats med flera japanska keramiska traditioner, inklusive Shigarakikugn, Iga-ugn, Tamba-ugn och vissa vedeldade verk relaterade till Bizen-ugn.
