Anagama-skjutning
Anagama-bränning är en traditionell vedeldningsteknik som används i japansk keramik där keramik bränns i en enkammarugn inbyggd i en sluttning. Termen anagama (japanska: 穴窯, bokstavligen "grottugn") hänvisar till ugnens tunnelliknande struktur.
Anagamaugnar är vanligtvis konstruerade av eldfasta tegelstenar och byggda med en lätt uppåtgående lutning. Eldstaden är placerad längst fram i ugnen, medan keramiken är staplad djupare inuti kammaren. Under bränningen matas ved kontinuerligt in i eldstaden, vilket gör att lågor och aska kan passera genom ugnen och runt keramikbitarna.
Ett av de utmärkande dragen vid anagama-bränning är den naturliga askglasyren som bildas när träaska lägger sig på keramikens ytor och smälter under höga temperaturer. Denna process producerar varierande texturer, glasartade ytor och naturliga färgeffekter som är högt värderade i traditionell japansk keramik.
Bränning i en anagamaugn kan ta flera dagar och kräver ständig uppmärksamhet från keramikern. De långa bränningscyklerna och samspelet mellan låga, aska och lera skapar unika resultat som inte kan kontrolleras exakt, vilket gör varje verk unikt.
Anagama-bränning har historiskt sett förknippats med flera japanska keramiska traditioner, inklusive Bizen ware, Shigaraki ware, Iga ware och Tamba ware. Tekniken används fortfarande idag bland både traditionella och samtida keramiker.
